Ordet och vinet

Almqvist skriver om Château Haut-Brion och Chambertin, Strindberg om Château Lafite och om viner från Bourgogne, Victoria Benedictsson om champagne, Levertin om Château Beychevelle, Fredrika Bremer, Flygare-Carlén och Ola Hansson om portvin, Linné om Groot Constantia, Runeberg om Margaux, Stiernhielm och Bellman om alla tänkbara sorters vin. Sedan medeltiden har svenskarna druckit vin till att börja som en del av nattvarden, men ganska snart även som måltidsdryck. Vinet fraktades lång väg innan det nådde konsumenten i Sverige. Länge var därför vinet dyrt och förbehållet de mest förmögna. Efter hand skedde en demokratisering och vinet blev tillgängligt för en större allmänhet på krogar och källare. Stormaktstiden innebar att svenskarna fick ta del av kontinentala dryckesvanor i högre grad än tidigare. Under 1700-talet blev champagne, tokajer och constantiaviner på modet, samtidigt som vin från Tyskland och de klassiska vinländerna kring Medelhavet importerades i strida strömmar. Under 1800-talet etablerades handelsmönstren; vägen från odlare till konsument skedde via grossister, importörer, agenter och vinhandlare. ?Ordet och vinet? handlar om vinets användning i Sverige speglad i skönlitteraturen från 1300-talet till tidigt 1900-tal. Framställningen är kronologisk men här finns också tematiska kapitel om champagne, bourgogne, rhen- och mosel, portvin och bordeaux allt med litterära exempel.